RSS

Kategoriarkiv: Kärlek

Homegoing eller Vända hem

img_0385I somras var jag på roadtrip i Kalifornien och besökte en hel del bokhandlar (as per usual).  I en av dem, i mysiga La Jolla, såg jag Homegoing av Yaa Gyasi och tjuvlyssnade lite när bokhandelsbiträdet pratade om den som en av de bästa han läst i år. Jag tror också att den hade omnämnts i någon av de amerikanska bokpoddarna jag lyssnar på också, för jag kände igen titeln så väl. Hur som helst, Homegoing hamnade så småningom i min att läsa-hög, där den fick ligga alltför länge…

Det här är en fantastisk roman! Både hur den är konstruerad, vilka viktiga tankar den väcker om ursprung och identitet och kanske framför allt när det gäller att belysa en del av den afroamerikanska historien! Vi får följa två systrar som föds i Ghana sent 1700-tal. De två systrarna skiljs åt. Den ena systern Effia växer upp i en by i Fanteland, där man gör affärer med britterna. Främst när det gäller slavar som de tagit som krigsfångar från ett annat stamfolk, Asante. Hennes pappa har planer för henne att hon ska giftas bort med byns främste man, men hennes mamma har andra planer och får henne istället bortgift med en vit förmögen, engelsk guvernör, som förstås redan har en annan familj hemma i England. Den andra systern, Esi, växer upp i Asanteland och tas som ung tonåring till fånga och säljs som slav. Hon hålls fången i källarhålorna under slottet där Effia bor, ovetande om systerns existens. Efter några månader av svält och övergrepp så skickas hon över havet till Amerika, där hon säljs till en plantageägare i Alabama.

I kapitel om ca 30 sidor får vi sedan följa en ättling till systrarna ur varje generation fram till våra dagar. Yaa Gyasi lyckas ge röst och väcka varje karaktär till liv på ett sätt som gör att romanen nästan tycks dokumentär. Hon håller ihop familjehistorierna väl och visar tydligt hur tidigare generationers umbäranden, men också strävan, har betydelse för kommande. Att arv och miljö samverkar i formandet av en människa. Berättelsen är förstås också en odyssé genom historien där kolonialismen och dess efterverkningar i högsta grad begränsar även människors liv idag.

Författaren Yaa Gyasi föddes i Ghana men bor nu i Kalifornien. Homegoing är en debutroman, vilket känns helt otroligt. Det sägs att den utlöste ett budgivningskrig bland de amerikanska förlagen. I Sverige har den just kommit på svenska på Norstedts förlag med titeln Vända hem.

Titel: Homegoing
Författare: Yaa Gyasi
Förlag: A. A. Knopf

 

Värdig vinnare

Omslagsbild: Tio över ettTidigare i veckan var jag på ett bokprat om årets nomineringar för Augustpriset i kategorin litteratur för barn och unga som Prickiga Paula anordnade. Hur trevligt som helst, förstås! Till träffen skulle vi ha läst minst en bok. Jag valde tre bilderböcker och ungdomsromanen (Vinnaren!Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. Åh, vilken bok! Det finns så många saker att tycka om i den här berättelsen! Jag gillar Maja, älskar Anton, har förståelse för föräldrarna, skulle vilja ha Julia som bästis och om jag mår dåligt skulle jag väldigt gärna prata med Harry!

Dessutom får Ann- Helén Laestadius in panikångest och traumat det innebär att behöva lämna sitt hem när man allra helst bara skulle vilja att livet fortsatte och allt var som vanligt. Parallellen till alla flyktingar som idag måste lämna sina hem för krig, klimatförändringar, förföljelser etc, är tydlig. Alla dessa ofrivilliga uppbrott sätter spår!

Att läsa om Kiruna och en hel stads flytt är både läskigt och fascinerande. Gruvan och LKAB är förutsättningarna för hela Kirunas existens, men att det är ett slags hatkärlek som invånarna hyser till dem är uppenbart. Det finns många aspekter med flytten som jag inte tänkt på, bland annat hur viktigt platser är för vår identitet.

Titeln är väl vald. Klockan tio över ett varje natt har Maja ställt sin väckarklocka för att kunna vara vaken när LKAB spränger klockan tjugo över ett. Hela staden kan ju rämna och då ligger det på Maja att se till att hela familjen kommer i säkerhet. Det är därför akutväskan är packad och står under Majas säng. Ingen tar riktigt Majas oro på allvar. Hennes kompis Julia försöker, men har samtidigt fullt i huvudet med sina egna problem. Hennes mamma har träffat en kille och vill att de ska flytta till honom, 35 mil bort. Och så finns där ju hockeykillen Albin som en kväll dyker upp på bibliotekets bokklubb och får Maja att läsa sportbiografier. Maja drömmer ju själv om att bli författare och drömmen vore om idolen Yukiko Duke skulle recensera hennes bok i tv-soffan. Som sagt, så mycket att tycka om!

Författare: Ann-Helén Laestadius
Titel: Tio över ett
Förlag: Rabén & Sjögren

 

 

Glöm mig av Alex Schulman

Schulman_GlömMig_3DGlöm mig heter Alex Schulmans roman om sin mamma, som var alkoholist. Det är en otroligt välskriven berättelse och jag blir riktigt imponerad och kommer på mig själv att tänka Shit, han kan ju faktiskt skriva! flera gånger under läsningen. Och visst tycker jag mig också få en större förståelse för Alex Schulmans enorma bekräftelsebehov och den osäkerhet som han många gånger utstrålar. Man behöver inte vara psykolog för att förstå att han fått utstå psykisk misshandel många gånger. Här finns en hel del riktigt plågsamma scener som nästan gör fysiskt ont att läsa. Ändå är det aldrig snaskigt skvaller, bara modigt självutlämnande. Jag kan inte heller sluta att fascinera mig över att ett barn aldrig tycks ge upp hoppet om sin förälders kärlek! Och hur mycket den ynka förhoppningen får en att utstå så mycket elakheter och svek! Det är helt otroligt! Ändå är detta ingen bitter skildring över en mor som sviker, ytterst är det en stark kärleksförklaring och en vilja att försöka förstå varför ens förälder dricker. Med andra ord, varför kärleken till sitt barn inte är ett tillräckligt skäl att låta bli. Det är också en berättelse om försoning. Att kunna se det där som gömmer sig bakom missbruket.

Nu har Alex Schulman skrivit om sin kärlek till sin fru Amanda, om sin pappa och nu senast om sin mamma. Vågar vi hoppas på att han försöker sig på en rent skönlitterär historia nästa gång, en riktig hitte-på-berättelse? Jag blir nyfiken på hur den skulle se ut!

Författare: Alex Schulman
Titel: Glöm mig
Förlag: Bookmark förlag

 
 

En bruten nacke och vägen tillbaka till livet

Taesler_AIM5Annika Taesler har precis vågat pausa akademikerkarriären och gett sig själv ett år för att se hur långt hon kan nå som dressyrryttare, när den hemska ridolyckan sker. Det är en dag i december 2003 och hon tar med sig en av hästarna på en runda i skogen. Det är ungefär så mycket Annika Taesler minns av olyckan, men tydligen blev hästen skrämd av något och Annika föll av och landade olyckligt. När hon vaknar upp ur medvetslösheten som hon försatts, har det gått tretton dygn. Hon får hon reda på att hon har tre brutna kotor i nacken, tre punktformiga blödningar i hjärnan och att hon genomgått två nackoperationer. Dessutom är hon totalförlamad.

Jag hade ju förmånen att få lyssna på författaren när hon berättade om sin bok på bokmässan. Ända in i märgen är berättelsen om kampen tillbaka till något som liknar det liv Annika Taesler levde innan olyckan. Eller kanske ännu mer, vägen tillbaka till sig själv, till den person hon var innan hon bröt nacken. Men det är inte bara sin egen kropp hon måste kämpa med. Hon får strida mot läkare och annan vårdpersonal som vill att hon ska acceptera att det liv hon en gång levde för alltid är över och underkasta sig de begränsningar som hennes overksamma kropp innebär. Men Annika vägrar. Med hjälp av en beundransvärd jävlar-anamma-anda, fantastiska vänner och en pojkvän som man nästan inte tror är sann, samt en otrolig sjukgymnast som ser möjligheter i allt, lyckas hon återerövra livet! Annika Taesler är modig som vågar utelämna sig själv på det här sättet. Tack vare henne förstår jag bättre hur oerhört många fler svårigheter som man måste tampas med som totalförlamad, än det allra mest uppenbara. Som till exempel hur mycket slem det bildas när man inte har muskler som fungerar så att man inte kan harkla sig, vilken panik det är att försöka lära sig andas igen när man varit intuberad och inte minst hur blodtrycket rasar när man försöker komma upp i sittande ställning efter att ha legat ner så länge och att det många gånger känns som man ska dö, i situationer som tidigare bara funkat utan att man behövt anstränga sig. Det är en otroligt gripande berättelse förstås, men totalt osentimentalt skrivet. Faktiskt får man som läsare till och med dra på munnen ibland. Därtill skriver hon väldigt bra. Det är svårt att förstå hur det trots allt kan bli en sådan positiv berättelse. Jag grät på slutet. Vilken fantastisk människa och kämparglöd!

Författare: Annika Taesler
Titel: Ända in i märgen
Förlag: Bookmark förlag

 
3 kommentarer

Publicerat av på 6 november, 2016 i Böcker, Facklitteratur, Kärlek, Memoarer, Rec.ex., Sorg, Vänskap

 

Vi två

En dag damp det ner en bok i min brevlåda. Det är ju i och för sig inget ovanligt, men det ovanliga med just denna var att den 1. kom Vi tvåfrån ett förlag som jag aldrig hört talas om 2. var en bok (och en författare) som jag aldrig hört talas om innan – Vi två av Andy Jones. Verkligen en kul överraskning och skojigt med ett nytt förlag som verkar ge ut böcker som jag gillar!

Vi två handlar om Fisher och Ivy. De har varit tillsammans i exakt 19 dagar, fyllda av passion och kan-inte-vara-utan dig-dagar. Livet leker för Fisher, han kan inte tro sin lycka att han träffat denna perfekta kvinna! De två tycks ju ämnade för varandra!  Men så upptäcker de något som får deras liv att förändras på ett oåterkalleligt sätt. Under de kommande året som vi följer deras kärlekshistoria, utifrån Fishers perspektiv, förändras livet för de båda. Den hisnande passionen byts ut mot en avvaktande hållning gentemot varandra och plötsligt tycks avståndet mellan dem gigantiskt. De kan inte kommunicera särskilt väl heller och är båda ganska kassa på att uttrycka sina behov och önskemål. Plötsligt är det ett jättestort aber att de känt varandra så kort tid och den där förälskelsen tycks allt svårare att hålla vid liv.

Visst är det en charmig och lite rörande berättelse om kärlek och svårigheten att vårda den. Emellanåt är den riktigt underhållande! Men att Fisher och Ivy känt varandra så kort tid innan de kastas in i något större än de själva, får förstås konsekvenser. Problemet är att jag inte förstår varför de älskar varandra. Andy Jones skriver hela tiden om hur kär Fisher är i Ivy, men ärligt talat, hon är ganska självupptagen och butter, så det är lite svårt att förstå. Han är mer kärleksfull och tålmodig. Sexet är dessutom i stort sett obefintligt så, det är inte det heller. Jag gillar storyn och upplägget men hade gärna sett lite mer känslor. Som det är nu behöver läsaren hela tiden påminnas om att Fisher faktiskt älskar den här kvinnan. Jag hade nog gått när hennes odrägliga bror flyttar in och tar över hela lägenheten…

Författare: Andy Jones
Titel: Vi två
Förlag: Louise Bäckelin förlag

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 oktober, 2016 i Böcker, Humor, Kärlek, Rec.ex.

 

Bokens dag i staden där jag bor

Förra tisdagen var det Bokens dag i staden där jag bor. Åtta författare, varav två författarpar, berättar om sina senaste böcker. Konferencier var som vanligt den duktige lokalprofilen Olle Larsson och sedan några år tillbaka håller man till på den gamla teatern, som är en otroligt vacker byggnad från tidigt 1900-tal. Förutsättningarna för en lyckad kväll är alltså de allra bästa!

Och det var fantastiskt trevligt! Jag hade också det bästa sällskapet i form av Herr E. Först ut var Cilla och Rolf Börjlind. De kom ut i år med den fjärde boken om Tom Stilton och Olivia Rönning, Sov du lilla videung. När de skulle komma på nästa romanprojektet funderade över allt otäckt som sker runtomkring oss just nu och kom fram till att verkligheten är tillräckligt skrämmande för att man ska behöva konstruera något utifrån fantasin. Till exempel så försvinner tusentals av ensamkommande barn i Sverige varje år och ingen vet vart de tar vägen. Detta blev ett centralt tema i den nya boken där Olivia Rönning arbetar sida vid sida med Mette Olsäter vid polisen och Tom Stilton anlitas som konsult.

Lite plågsamt var det att höra och se nästa författare, Sara Mannheimer, som var så uppenbart malplacerad i sammanhanget där de andra författarna hade skrivit händelsebaserad underhållningslitteratur och hon en roman där språket, och allt det förmår kommunicera, är det väsentliga. Hon valde att enbart läsa olika stycken högt från sin nya bok Urskilja oss där en tågresa och varje stopp väcker olika ihågkomster från en kvinnas liv. I mina öron tycktes texterna närmast som prosalyrik. Lite tungsint, men vackert på samma gång. Men som sagt, hur tänkte man där? Tyvärr vet jag inte riktigt vad fotografen (d v s Herr E) sysslade med riktigt för han tog aldrig några bilder av dessa författare…

Lena Ebervall och Per E. Samuelsson har skrivit Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk som jag har läst och som ligger på vänt för blogginlägg (snart, snart!). Huseby bruk ligger ju precis utanför Växjö och där har jag varit flera gånger på både opera och julmarknad. Det var verkligen kul att läsa om Huseby bruks historia och Florence Stephens var sannerligen en färgstark kvinna! Hon blir ekonomisk grundlurad och mister hela sin förmögenhet på 20 år. Mer om boken kommer som sagt i ett eget inlägg… Men också ett gott exempel på när verkligheten är tillräckligt rafflande! Sen var det dags för en paus!

Efter pausen var Stefan Einhorn först ut. Ska jag vara ärlig så har jag alltid haft lite svårt för honom. Han har verkat så självgod! Men han gjorde ett helt annat intryck ikväll, kanske för att hans roman Pappan delvis är självbiografisk? Stefan Einhorn berättar om sin pappa Jerry Einhorn som var en känd läkare och chef över Radiumhemmet i Stockholm, men tillåter sig också att fabulera så läsaren ska inte veta riktigt vad som är sant och inte. Öppen är han i alla fall med att trots att han älskade sin pappa, kände han sig sällan sedd, lyssnad på eller respekterad av honom. Och det säger väl en hel del om deras relation, tänker jag… Händelsen som leder till att boken handlade om pappan sägs i alla fall vara sann och riktig! En författare som heter Stefan Einhorn sitter i en hotellbar i Stockholm. Han har skrivkramp. Då möter han en man som föreslår att han ska skriva om sin pappa. Författaren tvekar eftersom pappan är en offentlig person som många redan har en uppfattning om, men mannen föreslår att låta berättelsen bli ett mellanting mellan fantasi och verklighet. Då kan ingen veta när du berättar sanningen och när du bara hittar på.

Sen var det Steve Sem-Sandbergs tur! Jag tror att han tyckte att det var jättejobbigt att stå och prata inför en publik. Åtminstone lät det så på hans röst! Men han gjorde det väldigt bra och undertecknad köpte boken efteråt för att hon blev så lässugen… Just saying!  Hans nya roman heter i alla fall Stormen och till en del anspelar titeln förstås på Shakespeares berömda verk med samma namn. En man som heter Andreas återvänder till sin barndomsö för att tömma dödsboet efter sin styvfar Johannes. Där tvingas han konfronteras med sina minnen  och bilden av vem han själv är och kanske framförallt, vilka hans föräldrar var. Steve Sem-Sandberg väver in minnen från sin egen barndom i denna berättelse. Liksom huvudpersonen i Stormen tillbringade författaren själv sommarhalvåret på en ö utanför Oslos kust. Där fanns en man som samarbetat med tyskarna under kriget och som ägde mycket mark på ön. De vuxna brukade säga till barnen att de skulle akta sig för nazisten och rädslan för gubben var ständigt närvarande. Och så läste han ett stycke där Andreas och hans syster stöter på en annan läskig markägare på ön där de bor, som verkligen fångade mig!

Sist ut för kvällen var Annika Lantz som är aktuell med självbiografin Vad ska en flicka göra? Konsten att vara riktigt rädd. Boken startar som en skildring av den åldrade kroppens förfall men övergår i något helt annat. Under skrivandets gång får den neurotiska hypokondrikern Annika Lantz beskedet om att hon har cancer. Den första lärdomen blir således att bara för att du ständigt oroar dig för att drabbas av katastrofer, betyder det inte att du slipper undan! I behandlingen blir orden och skrivandet det som fortfarande är friskt. Annika Lantz är ju Annika Lantz och därför blir ju även det svåraste lite roligt när hon berättar. Emellanåt blixtrar allvaret till och jag hade önskat at hon vågat (orkat?) vara kvar lite längre i den känslan för hon är ju så skarp och har lätt för att uttrycka sig. Det blir lätt lite glättigt.

Jag gillar verkligen, verkligen konceptet med Bokens dag och hoppas att jag får möjlighet att gå nästa år!

 

 

 

 

 

 

När Bengt Ohlsson var i stan 

I onsdags förra veckan gästade Bengt Ohlsson Litteratursällskapet och jag var där med min vän L. Jag har egentligen inte läst något av Bengt Ohlsson sen Gregorius, tror jag, men den romanen uppslukade mig fullkomligt. Nu är han aktuell med en ny roman som heter Drick värmen ur min hand. En vacker titel om något pretentiös. Först var arbetsnamnet på boken kort och gott Rulle, för det är så hunden i boken heter. Det gillade inte förlaget. Så en dag när Bengt Ohlsson satt och bläddrade i en antologi av Edit Södergran så föll hans blick på orden Drick värmen ur min hand ur dikten Dagen svalnar och tyckte de passade.

Tanken med boken var att undersöka det starka bandet mellan hund och människa. Bengt Ohlsson är själv hundägare sen sex år tillbaka och fortfarande förundrad över hur mycket kärlek man kan känna till en hund. Han har sett många duktiga författare som försökt skildra detta, men misslyckats, enligt honom själv. T. ex. Steinbeck, Håkan Nesser, Pija Lindenbaum… Det blir ofta alldeles för puttenuttigt och faller in i det kåserande tilltalet. Att läsa berättelsen om det blir lite som att sitta och bläddra i någons fotoalbum, menar Bengt Ohlsson. Själv har jag inte läst någon av dessa tre författares hundskildringar, men jag kan förstå lite hur han tänker. En annan tanke som fascinerar Bengt Ohlsson är att det här med hund egentligen är något väldigt otidsenligt i vårt samhälle. Alla strävar vi efter vårt oberoende, men i hunden möter man en varelse som inte skäms för att vara totalt beroende av någon annan. Hunden förväntar sig ingen bikt eller förlåtelse. Den lever här och nu och skulle älska sin matte och husse, även om hen kom tillbaka och hade begått något fruktansvärt brott. img_0144Så länge hen kommer tillbaka och tar hand om sin vän; ger hunden mat, motionerar den, klappar den…

Det var ett mycket intressant samtal att ta del av och jag blev så klart otroligt nyfiken på boken, hundägare som jag är! Sen avslutningsvis så kom Bengt Ohlsson in på Bokmässan i Göteborg. Jag tror att det var en i publiken som ställde en fråga först, men jag minns inte riktigt hur den löd. Men apropå Bokmässa så sa han att det värsta för en författare är att 1. inte komma till Bokmässan 2. Att faktiskt komma till Bokmässan Det svaret är ju kanske inte så uppmuntrande för en som älskar Bokmässan, men samtidigt var det lite kul, tycker jag. Jag kan förstå att man kan känna sig hemskt utsatt som författare bland en massa andra, kanske mer framgångsrika och populära, kollegor och på så sätt är detta citat ganska talande ju. Hur som, en intressant författare att lyssna på, god mat och vin samt utmärkt sällskap gjorde kvällen fantastiskt trevlig! Det är ett sånt trevligt koncept att först äta middag och sen lyssna på en författare att det inte kan bli misslyckat, tror jag.

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 oktober, 2016 i Böcker, Författare IRL, Kärlek