Res till Nice med en kemiprofessor och en högst motvillig pojke

Noah är änkling, en pensionerad kemiprofessor med franskt påbrå som bor i New York. Det är några dagar innan han ska åka till Nice och återse sina barndomstrakter när han får ett telefonsamtal. Det är en kvinna från socialtjänsten som ringer. Noah är närmast anhörig till 11-årige Michael som behöver ett akuthem då hans mamma hamnat i fängelse. Mycket motvilligt och med stor skepsis träffas de alla tre och Noah går med på att ta hand om Michael några veckor tills man hittat en mer långsiktig lösning. Kravet är att Michael då måste få följa med till Frankrike för Noah inser att om han inte reser nu, kommer det kanske att bli för sent. Det är inte bara Noah som känner motvilja. Michael är ett barn som inte alltid är så lätt att ha att göra med. Till en början har de svårt att överhuvudtaget prata med varandra. De rör sig i helt separata världar och Michael vägrar att släppa skärmen. Förhållandet skaver, de tjafsar eller är tysta tillsammans. Men långsamt närmar de sig varandra från varsitt håll: Noah med ett oändligt tålamod och varsamhet, Michael när han blir mer och mer nyfiken på sin äldre släkting. De landar i Frankrike med kvarlåtenskapen efter Noahs mor för att följa i hennes fotspår. Bland annat finns där en fågel och några fotografier som blir viktiga pusselbitar för att få ihop Noahs bakgrund, samtidigt som de upplever att de är ett fint team tillsammans.

Jag tyckte mycket om Fränder av Emma Donoghue! Noah är en sådan fin man och fortfarande nyfiken på livet. Trots hans akademiska bakgrund inom kemifältet, där allt går att bevisas och förklaras är han ändå ödmjuk inför att han inte vet och kan allt. Jag skulle vilja säga att han har en tro på människor och inte minst Michael, även om han gör livet så mycket mer besvärligt för Noah. Michael är faktiskt ganska odräglig till en början och även om jag anar att hans liv inte varit så lätt, blir jag irriterad på att han är så otacksam! Författaren Emma Donoghue imponerade stort på mig i romanen Room och jag minns att det var särskilt skildringen av den lille pojken som fick mig att känna så mycket. Här är det Michael med alla hans typiska ”nästan tonåring”-fasoner som känns så på pricken. Dessutom är det så härligt att resa till Frankrike och Nice i tanken. Emma Donoghue skriver så levande om staden och dess historiska platser! Fränder är en fin roman som söker svar på vad som definierar en familj och vad släktband egentligen betyder med en stor portion humor. Hjärtevärmande läsning!

Författare: Emma Donoghue
Titel: Fränder
Översättning: Birgitta Wernbro Augustsson
Förlag: LB förlag

 

 

 

Efterlängtad prequel!

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins är en prequel till Hungerspelen-trilogin och berättelsen utspelar sig 64 år innan Katniss gör entré. Coriolanus Snow, den framtide presidenten i Kapitolium, är nu bara 18 år gammal och sistaårselev vid Akademin. Hans liv har blivit väldigt förändrat sen krigen som delade in Panem i de 12 (egentligen 13) distrikten. Hans tidigare så förmögna släkt har förlorat det mesta och Snow och hans farmor och kusin Tigris (!) bor tillsammans i en lägenhet där mat inte är något man kan räkna med att få tag i varje dag. Samtidigt kämpar Snow med att bevara fasaden utåt och inte låta någon veta hur illa det är ställt. När han utses som mentor för en av spelarna i Hungerspelen, ser han sin möjlighet att vinna ett stipendium som gör att han kan fortsätta studera och på så sätt så småningom återerövra släkten Snows ära och berömmelse. Det enda som står emellan honom och lyckan nu är 23 andra spelare som måste besegras. När Snow får veta att hans kandidat är Lucy Gray från distrikt 12 blir han förtvivlad. Både en flicka och dessutom från distrikt 12, det sämsta av de sämsta! Men hans första möte med Lucy Gray blir mer positivt än han väntat sig och snart upptäcker han att han har fått känslor för henne. Eftersom deras öde nu vilar i varandras händer bestämmer de sig för att tillsammans vinna Hungerspelen. Det gör att Snow väljer att fatta en del ödesdigra beslut och tumma på de uppsatta spelreglerna…

Balladen om sångfåglar och ormar ger en viss förklaring till varför Snow blir den ondskefulle människa han till slut blir. Boken visar tydligt hur vi formas av vårt liv och våra upplevelser, både på gott och ont. Till en början är Snow sympatisk och som vilken artonåring som helst (i Panem, vill säga) och berättelsen slutar långt innan han blivit president, vilket får mig att fundera på om detta kommer att bli en ny trilogi?

Jag ska dock erkänna att jag bitvis upplevde boken lite seg till en början. Jag tycker definitivt att berättelsen hade kunnat kortats ner lite och stramats åt. Det vimlar av namn också, men jag tycker inte att det gjorde så mycket att jag inte kunde hålla isär dem alltid. Det är ju också en ungdomsbok, enligt klassificeringen, men jag tycker att man behöver vara en riktigt god läsare för att ta sig an Balladen om sångfåglar och ormar. Det är en komplex historia som vi får oss berättad innehållet är många gånger definitivt vuxet när de kommer till grymheter. Väldigt roligt att återvända till den här världen igen, tycker jag!

Författare: Suzanne Collins
Titel: Balladen om sångfåglar och ormar
Förlag: Bonnier Carlsen
Översättning: Lena Jonsson

 

Love. En roman om Greta Garbo

Jag har läst Love. En roman om Greta Garbo av Kerstin Gezelius och Alexander Onofri. Till en början hade jag lite problem med berättarstrukturen. Det är ganska långa kapitel med styckeindelningar. Ibland kommer ett stycke med en tillbakablick och det tar en stund innan jag inser att det är just det så jag hinner bli lite förvirrad. Jag hade gärna sett att de hade varit kursiverade eller på annat sätt markerade. Men det är en parentes, snart sugs jag in i historien om den mytomspunna superstjärnan Greta Garbo.

Romanen har utgått från ett kärleksbrev som regissören Mauritz Stiller skrev till GG och i vilket han ställde ett ultimatum: Gift dig med mig eller så ses vi aldrig igen. Författarna har sedan använt sin fantasi för att gestalta GG. GG hade ett alldeles särskilt förhållande till Mauritz Stiller. Han var hennes mentor och en man som hon älskade, trots att Stiller själv var homosexuell. Vi får följa med till tiden då den 19-åriga Greta kommer till USA och filmbranschens mecka Hollywood, där hon skapar stor uppståndelse. Först försöker hon bryta sitt kontrakt med filmbolaget MGM, eftersom hon tycker att rollerna hon får är löjliga och betalningen alldeles för dålig och sedan blir hon en upphöjd, och gåtfull kärleksikon. Inte minst för att hon vägrar att ge några intervjuer och inleder ett förhållande med den manlige stjärnskådespelaren Jack Gilbert.

Greta Garbo är verkligen en mångbottnad person! Hon är rättfram och egensinnig, samtidigt som hon också lider av scenskräck och extrem blygsel i vissa sammanhang. Denna komplexitet lyckas författarna verkligen förmedla. Det är spännande att läsa om männens Hollywood och hur GG fullständigt utmanar maktpositionerna när hon dyker upp på scenen. Vilket mod ändå! Jag funderar mycket över hennes engelska. När hon ska lämna röstprov för den nya talfilmen, avslöjas att hennes språk är knackigt. Men ändå, hon verkar inte ha haft några som helst problem med att göra sig förstådd.

Vad jag saknar är att komma ännu närmare GG. Jag vill veta mer om hennes inre känsloliv och vad hon tänkte om allt. Nu finns en distans och en coolness som jag som läsare aldrig lyckas tränga igenom. Förmodligen hade min önskan gjort att romanen blivit alltför spekulativ, så jag förstår varför författarna undviker det. Jag blir inte helt blown away av den här berättelsen, men nog har den mig i sitt grepp hela vägen ändå.

Författare: Kerstin Gezelius & Alexander Onofri

Titel: Love. En roman om Greta Garbo

Förlag: Bokförlaget Polaris

 

 

Bokhandeln för ensamma hjärtan

När världen känns extra otäck och instabil, som nu i dessa Coronatider, är det skönt att fly verkligheten en stund. Bokhandeln för ensamma hjärtan av Annie Darling (efternamnet!) var precis rätt bok för rätt tillfälle för mig! Det är inte så ofta jag läser en feelgoodroman. Det är inte min favoritgenre. Men ibland när jag gör det, slår det ändå gnistor mellan mig och berättelsen. Särskilt när den utspelar sig i en boklig miljö. Ofta slukar jag boken och påminns om den där känslan från när jag var yngre och kunde läsa flera böcker på en dag. Precis så var det med Bokhandeln för ensamma hjärtan! Och så här mysigt startade jag påskafton, med frukost på sängen!

Posy är föräldralös och har tagit hand om sin yngre bror sedan föräldrarna dog. De har växt upp hos Lavinia och henne make. När Lavinia avlider, testamenterar hon bokhandeln till Posy. Posy får två år på sig att vända bokhandelns röda siffror. Därefter går bokhandeln över i fastighetsägarens händer, nämligen Lavinias dotterson Sebastian. Posy och Sebastian har aldrig kommit överens och så fort han besöker bokhandeln så blir de osams. Samtidigt erbjuder Sebastian hjälp att få rörelsen på stabil grund igen genom kunnig personal och idéer. Bland annat vill han att Posy ska satsa på en bokhandel som är specialiserad på deckare. Posy å sin sida vet vad hon vill. I tanken är konceptet glasklart: en bokhandel med enbart kärleksromaner, som är Posys favoritgenre. Men för att fortsätta att få Sebastians hjälp går hon bakom ryggen på honom och låtsas spela med i hans planer för bokhandeln. Samtidigt skriver Posy på en egen kärleksroman med en man i huvudrollen som har många likheter med Sebastian.

Bokhandeln för ensamma hjärtan är härlig underhållning och mycket romantisk. Det pastellfärgade omslaget speglar läsupplevelsen väl. Känslorna jag får när jag läser är varma och mjuka, som bomull för ett oroligt hjärta. Litterära referenser kryddar texten och förhöjer min upplevelse. Jag blir oerhört glad när jag inser att Annie Darling skrivit fler böcker om Posys bokhandel, hoppas att de snart kommer på svenska! Boken känns som en given succé för alla läsare som önskar drömma sig bort ett tag. Här har ni vårens mysigaste bok!

Författare: Annie Darling

Titel: Bokhandeln för ensamma hjärtan

Förlag: Historiska media

Översättning: Ingmar Wennerberg

 

En helt annan sorts Sverigevänner

Vintern 1986 befinner sig en femårig pojke på en flyktingförläggning i Laxå. En förskolefröken uppmuntrar pojken, som heter Arash Sanari, att skriva ned sina känslor i en dagbok. Till en början är det mest enstaka ord och en massa teckningar. Arash vill inte alls skriva dagbok, men då börjar även hans pappa skriva och sen gör det de sida vid sida under flera år. Det är när Arash som vuxen får läsa sin pappas dagboksanteckningar som han inser att här finns en historia att berätta. Den om en pappa som gör allt för att hans barn ska integreras och bli svenska, men som förlorar mycket av sin egen identitet på vägen.

Det är just för att bli en hundraprocentig svensk familj som Arash och hans familj flyttar till Tjörn ett år senare. På Tjörn är de ensamma om att se ut som de gör. Arash pappa tar reda på allt som svenskar gör och härmar. De inför lördagsgodis, åker på skidsemester och Arash får börja på flera idrotter, för så gör svenska barn. Under en period tränar han både ishockey och isdans och blandar mitt under en pågående match ihop de olika sporterna. Familjen lär sig paddla kanot och går ut i skogen på helgerna, för det är så svenskar gör. Det svenska samhället är svårbegripligt, inte minst språket. Arash pappa lär sig att som svensk är det något fint att bete sig ”osvenskt”. Då är man en charmig, generös person som lätt får kontakt med andra. Men som invandrare vill du inte vara ”osvensk”. Då är betydelsen negativ. Det är inte alltid lätt att förstå sig på oss svenskar, men Arash gör allt för att slippa sticka ut.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är en dråplig bok, men med en stor portion svärta. Den sätter fingret på själva integrationens förutsättningar. De invandrare som vill integreras och bli svenska, klarar inte av att göra det på egen hand. Det krävs också en motpart, att vi svenskar börjar umgås med invandrare.

Författare: Arash Sanari
Titel: Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn
Förlag: Volante

 

 

Innerlig roman om att älska och att åldras

En dag kommer åldern i kapp oss. Det är oundvikligt. För någon är det kroppen som gör sig påmind, för någon annan är det minnet och orden. Det är vad som händer Madame Seld i den franska författaren Delpine de Vigans roman, Om det inte vore för dig. Madame Seld eller Michka som hon också kallas, en berest dam som varit en firad fotograf och aldrig hade tid att gifta sig eller få barn. Hennes liv har varit dramatiskt på många sätt. Nu sviker både minnet och orden. Hon ersätter borttappade ord med ord som har samma ljud som de hon inte längre minns. Samtidigt är det ord som varit viktiga i Michkas händelserika förflutna. I samma hus bor en ung kvinna som heter Marie som är mycket fäst vid Michka. Hon hjälper henne så gott hon kan och försöker förmå Michka att hålla fast vid orden så gott det går. Men till slut blir situationen ohållbar och Michka behöver mer hjälp än Marie kan ge henne och Michka flyttar in på ett sjukhem.

I samband med att Michka flyttar in på sjukhemmet, dyker Jérȏme upp i berättelsen. Jérȏme arbetar som logoped. Tillsammans med Marie försöker han hjälpa Michka med orden, men han hjälper henne också med en sak som hon velat länge. Något hon vill hinna med, innan det är för sent.

Det här är en otroligt vacker berättelse om åldrande och en vänskap som sträcker sig bortom ålder och hälsa. Det är sorgligt, men också ljust och hoppfullt. Den är riktigt skickligt skriven och såväl författaren som den svenska översättaren, Marianne Tufvesson, gör ett fantastiskt jobb med språket. Michkas felsägningar är oerhört ljudenliga och det blir ganska roligt att läsa de knäppa meningarna, samtidigt som jag förstås känner den förtvivlade sorgen över att mista sitt språk och vad det egentligen gör med ens identitet. Det finns också ett slags sensmoral, eller uppmaning, till läsaren att inte vänta med att säga de saker man bär på – plötsligt kan det vara för sent.

Författare: Delphine de Vigan
Titel: Om det inte vore för dig
Förlag: Sekwa
Översättning: Marianne Tufvesson

 

En halv värld bort av Mike Gayle

De är två främlingar som lever två helt olika liv. Bara en av dem vet att den andre existerar. Kerry Hayes har längtat efter sin bror ända sedan de skildes åt när hon var tio. Hon hamnade på olika fosterhem innan det slut blev en plats på barnhemmet. Hennes bror Jason adopterades av en familj och fick en helt annan uppväxt. Varje år som Jason har fyllt år, har Kerry skickat en födelsedagshälsning till adoptionsbyrån med förhoppningen om att han ska vara nyfiken på sitt ursprung och vända sig till dem för information. Då ska han få se sin systers brev till honom och förstå att han är älskad och saknad. Förhoppningen är att de två ska återförenas och ta igen alla de förlorade åren. Kerry själv lever som ensamstående mamma till en son i Londons utkanter och försörjer sig på att städa hemma hos folk. Hon och sonen har det nödvändigaste, men framförallt har de varandra. En dag får Kerry ett besked som gör att allting kastas omkull.

Samtidigt i en annan del av London bor Jason, eller Noah som han nu heter, med fru och dotter. Han är en framgångsrik jurist och har aldrig blickat bakåt. Hans adoptivföräldrar har alltid varit kärleksfulla och behandlat honom likadant som de biologiska barnen. Någon syster minns han inte överhuvudtaget. Men i takt med att han gifter sig och skaffar familj finns det ändå något lite som skaver hos honom och påverkar relationen till hustrun.

Det här är en bok som är omöjlig att läsa utan att fälla en tår eller två. Vi får se och höra berättelsen från både Kerry och Noahs perspektiv. Det är en känslosam och finstämd historia om vikten av att hitta sitt sammanhang, att höra till, och att våga be om hjälp. En familj kan se ut på många olika sätt – det viktigaste är att man älskar och tar hand om varandra. En halv värld bort träffar rakt i hjärtat!

Författare: Mike Gayle
Titel: En halv värld bort
Förlag: Norstedts
Översättning: Hanna Svensson

 

En bok man läser med andan i halsen

David Ärlemalms debutroman Lite död runt ögonen är en nutida samhällsskildring ifrån ett lite oväntat perspektiv. Huvudpersonen Arto är nämligen en före detta missbrukare och nu ensamstående pappa till sexåriga dottern Bodil. Arto har lyckats ganska väl ändå med föräldraansvaret. Han knegar på och har en tillfällig anställning i matbespisningen på en skola. Men den trygga tillvaron är skör och välts på ända när Arto anklagas för att ha försökt sälja droger till en elev. Plötsligt slutar pengarna komma in och Arto vet att hans tidigare liv inte lämnar utrymme för några misstag för då kommer samhället ingripa och Bodil tas ifrån honom.

Desperationen leder Arto tillbaka på en väg han trodde han hade lämnat för gott. Tillsammans med en far och son som äger en bilverkstad, ingår han en pakt. Han ska stjäla 10 bilar under fem nätter och sen är det slut. Då får han tillräckligt med pengar för att klara sig och Bodil till restaurangjobbet han blivit lovad om någon månad, tar vid. Och Arto är bra på att ta sig in i dyra lyxbilar och uppdraget flyter på bra. Tills en natt då han upptäcker något i bakluckan på bilen han stulit i det fashionabla villaområdet…

Det är en spännande och samtidigt sorglig berättelse. Gestaltningen av den sexåriga Bodil är fin och inkännande. Mor- och dotterrelationen är så otroligt fin. Även om det saknas mycket annat i Bodils liv så vet hon att hennes pappa älskar henne väldigt mycket. Hela tiden när jag läser blir jag frustrerad på Arto – måste han ställa till det så för sig?! – samtidigt som han förstås väcker min sympati. Så klart att jag håller på Arto! Däremot önskar jag att han skulle lita mer på socialsekreterarna och berätta om den svåra sits han befinner sig i, istället för att försöka klara ut problemen på egen hand. Men så är det väl i verkligheten också, att de som haft med myndigheter att göra ofta skyr dem och känner en rädsla inför dem. Trots det svåra ämnet, är det en lättläst bok. Underhållande och svår att släppa!

Författare: David Ärlemalm
Titel: Lite död runt ögonen
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 

Där livet är fullkomligt

Ett enda oskyddat samlag med knarklangande pojkvännen Manuel är allt som krävs för att 17-åriga Adele ska bli gravid. Kanske är ett barn något som kan binda dem till varandra för evigt? Men Manuel är varken särskilt intresserad av Adele eller barnet. Han har siktet inställt på att avancera i det kriminella gänget han tillhör. Adele och Manuel bor i slitet hyresområde som kallas för ”jättemaskarna” på grund av husens utseende i den fattiga fiktiva, men typiska förorten Labriola utanför Bologna. Ofta står lägenhetsdörrarna på vid gavel för att skapa korsdrag när hettan blir outhärdlig, men det gör inget. Här finns ändå inget värt att stjäla. Alla som kan fly Labriola gör det. Kvar blir mammorna och barnen. Vad papporna är, vet ingen. Antingen sitter de i fängelset eller hänger i baren någonstans. Havet finns någonstans i fjärran, dit de rika åker för att svalka sig. Människorna i Labriola åker till den närliggande shoppinggallerian för att göra detsamma, inte för att köpa saker för de har de inte pengar till.

Läraren Dora är från en bättre del av staden. Hon och hennes man kämpar med att bli med barn. De ser till att göra precis vad alla råder dem till, men det blir ändå inget barn. Varje nytt meningslöst graviditetstest är en stor sorg och det tär på äktenskapet. Sakta utvecklar Dora komplicerade känslor för sin högbegåvade elev Zeno, som tackar nej till ett eftertraktat stipendium för att fortsätta ta hand om sin utfattiga och sjuka mamma. Dora kan inte förstå varför, men Zeno vet att egna drömmar sällan har en plats i den krassa verkligheten. Ändå är det Zeno, som står med en fot i vardera världen, som också förmår Adele att se världen med lite mer värme.

Livet är fullkomligt är en roman om klass, som utforskar både identitet och unga kvinnors möjligheter till att bryta mönster och välja sina egna liv. Det är inte enkelt att göra en klassresa, hindren är många, inte minst de psykologiska kanske. Jag tycker Silvia Avallone är en fantastisk författare som verkligen förmår fånga dagens Italien bortom turiststråken. Jag hade förmånen att lyssna på henne på bokmässan och då talade hon mycket om litteraturens betydelse när det gäller att visa på andra (möjliga) verkligheter för de unga i utsatta områden. En otroligt karismatisk och vältalig kvinna!

Författare: Silvia Avallone
Titel: Där livet är fullkomligt
Förlag: Natur och kultur

 

 

 

Paris. Kärlek. Ost.

Australiensiska Victoria Brownlees debutroman handlar om Paris och en del kärlek. Och en väldans massa ost! Så titeln på boken, Paris. Kärlek.Ost, säger precis allt i det här fallet. Det är en charmig feelgood-roman, som är ovanligt välskriven för genren, tycker jag. Jag blev oerhört fascinerad av alla ostsorter som finns och det är kul att väva in vad som måste vara ett specialintresse i en roman. Det funkar faktiskt riktigt bra! Paris. Kärlek. Ost. är en berättelse med mycket charm! Det jag saknar är faktiskt kärleksbiten som gärna kunde få varit lite mer pirr och hetta. Här blir just den delen av boken ganska ljummen, tyvärr.

Ella flyr till Paris från Melbourne efter att ha fått sitt hjärta krossat av mannen hon trodde att hon skulle gifta sig med. Minnet av en resa från förr och första upplevelsen av en smakrik Comté gör att hon återvänder till den franska huvudstaden. Första stoppet blir en ostaffär där hon slår vad med den manliga expediten om att äta 365 franska ostar på ett år – det är nämligen exakt så många olika sorters ostar som sägs finnas i Frankrike. Vinnaren ska bjuda den andra på middag. Efter lite letande i Paris hittar hon ganska snabbt både bostad, jobb och vänner. I jobbet lär hon känna den sexige matskribenten Gaston och faller pladask för hans franska charm. Men är han verkligen singel eller ens intresserad?

Författare: Victoria Brownlee
Titel:  Paris. Kärlek. Ost.
Förlag: Hoi förlag
Översättning: Helena Stedman