RSS

Kategoriarkiv: Krönikor

Underbara Malmsten!

malmsten_bodil_omslag_0Det är alltid en njutning att läsa Bodil Malmstens texter! Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig* är hennes femte och sista loggbok med material från den egna bloggen www.finistere.se Och jag vill inte att det ska vara slut nu! Bodil Malmsten är tillbaka i Stockholm, kanske för gott, och kan skriva om bostadsvisningar, rabattremsor och utförsäljningen av den svenska välfärden så att det samtidigt säger något om samtiden. Hon är både skarpsinnig, analytisk och fruktansvärt rolig och jag älskar hennes personliga formuleringar. Här är kvinnan som hon då och då möter i bostadskvarteret inte alls hemlös utan hon som inte bor, vilket ju faktiskt är en mer korrekt beskrivning men det ska vara Bodil Malmsten till att formulera det så! För vad är ett hem? Är det nödvändigtvis knutet till en specifik plats eller kan man känna sig hemma överallt (eller ingenstans?)? Så klart!

Lite nedtonad är allt hennes ilska ändå och jag saknar lite grann jämförelserna från Frankrike, och framförallt hennes numera välkände granne som tolkade allt så bokstavligt. Samtidigt funderar hon över sakernas tillstånd i Sverige och det allt hårdare klimatet där konsulterna råder. Hennes iakttagelser väcker både ilska och frustration hos mig, men samtidigt är det (tragi)komiskt. Det finns en undergångskänsla, som att det ändå är för sent för att vi är blind för vartåt det barkar. Kanske är det dags för Bodil Malmsten att äntligen skriva klart den där romanen om Edvard.

Jag läste lite i taget, funderade och njöt! Att läsa Bodil Malmsten är att se världen med andra, lite klokare, ögon!

*Titeln är ett citat från Sjörövar-Jenny i Tolvskillingsoperan

Författare: Bodil Malmsten
Titel: Och ett skepp med ju segel och femti kanoner ska försvinna med mig
Förlag: Modernista

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 10 september, 2013 i Böcker, Humor, Krönikor, Rec.ex., Sorg

 

… och benen är fulla med spring!

tjejmilenJajamän! Fru E har sprungit Tjejmilen i helgen – den varmaste någonsin enligt uppgift! Och pust & stånk så jobbigt det var. Jag var alldeles för oförberedd på detta MEN jag är så fantastiskt nöjd att ha tagit mig runt. För bara ett halvår sen hade jag så ont i foten (nervsmärtor) och fick äta stark medicin mot reumatism. Då trodde jag aldrig att jag skulle kunna springa mer nånsin. Och så nu, i lördags sprang jag tillsammans med min trogna (löpar)kompis! Underbart!

En fin medalj blev det (min fjärde!) och faktiskt också lite läst. Vad passade väl bättre att ha med sig upp till Stockholm än en bok om kärleken till löpning? Kenneth Gysing heter författaren, tillika redaktör på Runner´s World och löpfantast, som skrivit den både roliga och väldigt inspirerande krönikesamlingen Ett år av magiskt löpande. Han har sprungit mer än 25 maraton så han vet verkligen vad han talar (läs: skriver) om! Kenneth Gysing tar oss med på löparrundor och lopp både i när och fjärran. Personliga anekdoter om löpning och korv (!) blandas med hårdfakta om antal trappsteg (5 164! Fattar du hur många det är?!) i världens tuffaste mara, The Great Wall Marathon i Peking. Men oavsett om man redan är en inbiten tävlingslöpare, glad motionär eller någon som alltid tar rulltrappan för att slippa gå så mycket som möjligt så är detta en väldigt underhållande och lite galen bok om löpningens själ. Det är faktiskt något alldeles magiskt med löpning! Och jag blir så sugen på att ge mig ut på en runda igen!

Författare: Kenneth Gysing
Titel: Ett år av magiskt löpande
Förlag: Pocketförlaget

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 september, 2013 i Böcker, Krönikor