RSS

Kategoriarkiv: Spänning

Vill man ha något i livet, får man ta det!

Den sista mrs ParrishJag gillar ju spänningslitteratur, det är ingen hemlighet. Jag älskar att svepas med i en berättelse som håller mig på halster och som förmår att överraska! Ibland är jag vaken alldeles för sent, trots att jag ska jobba dagen efter. Det var precis vad som hände när jag läste Den sista Mrs. Parrish av Liv Constantine!

Amber Patterson är en kvinna som fötts utan tur. Hennes uppväxt innebar inte några extravaganser och gav henne absolut inget av det hon egentligen förtjänar, d.v.s. makt och pengar. Därför tycker hon att hon är helt berättigad till att själv skaffa sig det som andra har fått helt gratis och utan att anstränga sig. Hon tar sikte på Daphne Parrish, som hon beundrat på håll. Mrs. Parrish är gift med den tio år äldre, men fortfarande mycket stilige, Jackson Parrish. Han är dessutom snuskigt rik och verkar vara den perfekte äkte maken. Amber närmar sig Daphne genom att uppfinna en död syster som gått bort i cystiskt fibros (CF). På så sätt kan hon knyta Daphne till sig eftersom hennes syster faktiskt dog i CF och därför har hon startat en välgörenhetsinsamling till förmån för de som på något sätt drabbats av sjukdomen.

Amber och Daphne blir snart riktigt goda vänner. Daphne bjuder in Amber att träffa Jackson och deras två döttrar. Snart är hon en given gäst i familjen Parrish hem. Amber anstränger sig verkligen för att göra ett lagom gott intryck (hon vill ju inte avslöja sina planer för tidigt) och har läst på om saker som hon vet intresserar dem. Allt för att ställa sig in. Hon klär sig oansenligt och gör allt för att påminna Jackson om en yngre upplaga av Daphne. En kvinna som han kan forma på samma sätt som han gjorde med Daphne, som inte heller visste något om den fina världen innan hon träffade Jackson. Som ett led i sin väg mot att ta över Daphnes roll som mrs Parrish, diktar hon ihop en historia om att hon blivit utsatt för sexuella trakasserier av sin chef och fått sparken när hon inte ville gå med på hans inviter. Snart har hon fått arbete som assistent till Jacksons sekreterare och därefter dröjer det inte längre förrän hon själv blivit Jacksons sekreterare. Hon är otroligt kreativ och målmedveten i sin strävan efter att bli den nya Mrs. Parrish. När Daphne en dag nämner att hon inte verkar kunna ge den son som Jackson så förtvivlat önskar sig, ser Amber en möjlighet att skynda på processen.

Så långt är det ”bara” en underhållande thriller. Handlingen utvecklas ungefär så som jag hade tänkt mig. Jag förfasas förstås över Ambers kallhamrade attityd och känner verkligen med Daphne, men kan fortfarande avbryta min läsning för att göra andra saker. Och så kommer kvällen när jag tänker läsa ett enda kapitel för att lättare kunna somna. Men så händer det plötsligt något i boken som gör att berättelsen blir en helt annan! Det är nästan så jag sätter mig upp i sängen när jag läser – så överraskad blir jag! Och sen är det väldigt svårt att sluta läsa…

Liv Constantine är egentligen en pseudonym för systrarna Lynne och Valerie Constantine. Den sista mrs Parrish är deras debutroman. De bor i var sin ände av USA men tillbringar timmar varje dag med att mejla och prata på Facetime. Imponerande att de ändå kan skriva en bok tillsammans! Jag hoppas det blir fler!

Författare: Liv Constantine
Titel: Den sista mrs Parrish
Förlag: Harper Collins Nordic

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 11 april, 2018 i Böcker, Debutant, Rec.ex., Spänning

 

Jag är Fiona som dödar

Jag är Fiona som dödar av Urban Johansson påminner lite om Helen Zahavis En jävla helg. På samma sätt är de båda ett slags hämndlitteratur med starka kvinnliga huvudpersoner. I Urban Johanssons Jag är Fiona som dödar är det 18-åriga Fiona som vi får följa i hennes korståg mot män som tagit hennes själ och roat sig med hennes kropp. De har dessutom gjort det utan någon som helst synbar ånger. Sina planer för männen lägger hon upp på youtube i inspelade videoklipp. Språket i boken är humoristiskt och underfundigt. Det funkar så där, tycker jag. Å ena sidan lättar de slagfärdiga formuleringarna upp det tunga innehållet ibland, å andra sidan känns de emellanåt något malplacerade. Kanske att författaren hade behövt rensa lite bland sina ”darlings”? Ibland slår formuleringskonsten nästan kullerbyttor. Här är några exempel:

Den svarta insekt som byggt bo i mitt huvud viskar att det finns fler kulor i geväret, passa på, ta chansen. Jag morrar att om du inte håller tyst ringer jag Anticimex och bokar hjärntvätt.

Jag köper ett kontantkort på centralen till den Nokia som en före detta pojkvän glömde när han sa tack och hej och vände och gick. Det var förresten en lustig typ. Efter två dagar ville han att vi skulle gifta oss. Stick och brinn, sa jag, jag är redan gift. Som i råttgift.

En annan sak som stör läsningen lite grann är bristen på dialoger. Visst, de förekommer dialoger men då är de inte markerade med t.ex. talstreck och det gör att texten upplevs som lite kompakt. Jag har också lite svårt för att jag inte vet riktigt vilken tid jag befinner mig i. Ibland ges återblickar men det tar ett tag innan jag förstår att de är just återblickar. På samma sätt byts berättarperspektivet emellanåt, men det är inte alltid helt tydligt.

Jag är lite kluven till vad jag egentligen tycker. Det jag upplever som brister med berättandet har jag redan tagit upp. Men det finns också sånt jag gillar: Ämnet! Trots att Fiona tar till väldigt grovt våld så är det ett jäkla statement hon gör! Slutet! Inte riktigt som jag väntade mig och får mig att fundera över vad Fiona gjorde sen. Jag hoppas att hon fyllt livet med sånt som hon tycker om.

Författare: Urban Johansson
Titel: Jag är Fiona som dödar
Förlag: Grim förlag

 

 
 

Ny norsk krim!

Klart man nappar på ett erbjudande från Kult PR att läsa en ny norsk kriminalförfattare! Och så damp Maestro av Geir Tangen ner i min brevlåda! En morgon i veckan hade jag väldigt svårt att slita mig från sängen. Ute var det snöstorm och drygt 10 minusgrader och min säng var så varm och gosig… Men jag kom till jobbet och boken blev utläst först imorse – lördagsmorgon at its best!

Jag ska villigt erkänna att det tog några sidor innan jag riktigt kom in i Geir Tangens bok Maestro. Kapitlen är mycket korta, mellan 2-4 sidor och det är en massa namn att hålla reda på. Det finns en mördare, dock inte kursiverad (tack för det!) som kommenterar händelserna, annars hoppar det mellan olika berättarröster. Huvudpersonerna är två. Den ena är en lite avdankad journalist som är på kant med tillvaron och dricker för mycket för att det ska vara hälsosamt, Viljar Ravn Gudmundsson. Den andra är en ung kvinnlig krimialkommissarie som heter Lotte Skeisvoll. Båda bor i det norska samhället Haugesund, där även författaren själv är bosatt. Dedikationen i början är så fin att den måste återges här: Till mamma och pappa för att ha visat mig magin som finns i böcker. Sorgligt nog skriver Geir Tangen i efterordet att föräldrarna inte hann uppleva att boken gick i tryck. Men Maestro är alltså en debutroman och författaren (född 1970) arbetar som gymnasielärare, men har tidigare varit frilansjournalist. Han driver också Norges största deckarblogg.

Allt börjar med att Viljar får ett mycket obehagligt mejl från en Stein Åmli. Personen skriver att hen är upprörd och frustrerad över att brottslingar går fria från sina rättmätiga straff och att hen därför har beslutat sig för att skipa rättvisa. Det första offret ska vara en tidigare ostraffad kvinna som förskingrat en massa pengar och visat trolöshet mot huvudman. Rita, som kvinnan heter, hittas död nedanför sin balkong. Någon har slängt henne över räcket från ett högt våningshus. Strax därefter kommer ett nytt mejl med ett nytt lika kryptisk innehåll. Viljar anar en personlig koppling till mördaren, men har nog med sina personliga problem för att riktigt fokusera. Under tiden får Lotte Skeisvoll förstärkning från Oslo i form av hennes tidigare chef. Ingen av dem är särskilt förtjust över tanken att samarbeta och Lotte gör allt för att behålla kontrollen över utredningen. Kanske att denna osämja påverkar utredningen negativt. I alla fall hinner fler människor mista livet innan de äntligen upptäcker en viktig ledtråd. Morden tycks vara hämtade ur scener från populära deckare och mördaren är den självskrivne maestron som håller i taktpinnen.

När jag väl kommit in i handlingen och lärt mig namnen på de olika karaktärerna, tar det fart ordentligt! Det är sällan jag famlar i blindo vem som är mördaren så här som jag gör under läsningen av Maestro. Generellt brukar upplösningen i deckare jag läser sällan intressera mig så värst mycket – jag har ju redan listat ut hur det ligger till. Men den här gången är vändningarna mot slutet överraskande många! Dessutom finns en finurlig knorr som jag gillar extra mycket, men inte vill avslöja här. Det är fantasifullt och häftigt gjort! Läs boken, om du är nyfiken! Maestro är Geir Tangens debut och jag tycker den lovar mycket gott inför framtiden! Det blir ett högt betyg från mig!

Författare: Geir Tangen
Titel: Maestro
Förlag: Forum

 
2 kommentarer

Publicerat av på 4 mars, 2018 i Böcker, Debutant, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

I hemmets trygga vrå

Sharon och Barry Mason bor i ett välrenommerat bostadsområde tillsammans med sina två barn, Daisy och Leo. En kväll har de en stor fest för boende i området. Åttaåriga Daisy klär ut sig till en tusensköna, men sent på kvällen ringer föräldrarna till polisen och anmäler henne försvunnen. Trots otaliga vittnen så tycks ingen ha någon information som kan ge svar på vart Daisy tagit vägen. När poliserna granskar bilderna som togs från festen, upptäcker de att den lilla flicka som de trodde var den utklädda Daisy i själva verket är en helt annan. Plötsligt kan de inte ens vara riktigt säkra på att Daisy ens var på festen. Kriminalkommissarie Adam Fawley, som leder utredningen, kommer snart underfund med att inget med familjen Mason är som det ser ut att vara. Vad vet egentligen storebror Leo om Daisys försvinnande? Varför ljuger Sharon om till synes ovidkommande saker? Och vilket slags förhållande hade egentligen Barry till sin dotter? Adam Fawley blir dessutom mer känslomässigt engagerad än han borde då fallet påminner honom om det barn han själv förlorat.

Jag gillar att boken hoppar mellan olika tidsperioder. Visst ställer det vissa krav på läsaren, till exempel att man noggrant läser tidsangivelsen i början, annars blir det knepigt att hänga med, men jag gillar deckarförfattare som försöker förnya sättet att berätta en historia på. Jag tycker dock att Cara Hunter är lite övertydlig emellanåt med vilken social bakgrund paret Mason har, att de är uppkomlingar som inte kan alla sociala koder för överklassen etc. Kanske är det hennes brittiska påbrå som är orsaken till att det lyfts fram otaliga gånger i texten? Hur som, jag ryser av obehag när jag läser om familjen Mason. Redan från början anar jag att något inte står rätt till i den familjen, kan jag säga. *burr* Författaren lyckas väldigt väl med att gestalta karaktärerna, tycker jag.

I hemmets trygga vrå är Cara Hunters första bok i serien om Adam Fowley. Jag kommer definitivt att läsa de kommande böckerna!

Författare: Cara Hunter
Titel: I hemmets trygga vrå
Förlag: Louise Bäckelin Förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 3 mars, 2018 i Barn, Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Gastkramande läsning!

Det här är boken som fick mig att ligga vaken alltför länge en torsdagskväll för ett par veckor sen: Blodlokan av Louise Boije af Gennäs! Den var så spännande, så krypande obehaglig och det gick inte att sluta läsa innan jag fått svar på alla mina frågor! Så jäkla bra, helt enkelt! Och kanske det bästa av allt, läsäventyret är inte slut än! det kommer att komma ytterligare två böcker i den här Motståndstrilogin. Jag är redan otroligt pepp på fortsättningen och nästa del kommer redan i september och heter Skendöda. Skönt att jag inte behöver vänta så länge!

Palmemordet. Bordellhärvan. Boforsskandalen. Det är några av våra politiska skandaler i svensk nutidshistoria. Gåtor och mörkläggningar som gäckat journalister, polisen och andra i årtionden, men som av olika anledningar aldrig blivit lösta. Trots att det bör finnas en hel del personer som sitter inne med viktiga pusselbitar. Dessa verkliga rättsfall bildar en fond till Louise Boije af Gennäs thriller som utspelar sig i ett samtida Stockholm dit Sara, en ung tjej från Örebro, flyttar för att fly sina traumatiska upplevelser. Saras pappa omkom nyligen i en tragisk brand och efterlämnade en bunt papper som Sara hittar och börjar läsa i. Samtidigt sker en massa mystiska händelser runt Sara och det är här det börjar krypa ordentligt i kroppen. Vad är verkligt och vad är inbillningar? Kan jag lita på att Sara är trovärdig? Slitet på caféet och rummet i Vällingby byts strax ut mot ett drömjobb och en lägenhet i innerstan när Sara möter Bella. Hon arbetar med olika events för kändisar och rika personer och allting är lite för bra för att vara sant. Sara vacklar lite över sin förmåga att räcka till, men bländas av det glamourösa livet och tycks så svältfödd på vänskap och allmänt flyt att hon sväljer allt med hull och hår. När hoten runt Sara ökar, är det svårt att veta vem hon, eller jag som läser, kan lita på. Mycket av det som inträffar verkar ha kopplingar till hennes fars anteckningar och urklipp. Det är så häftigt att allt material från pappans pappershög är autentiskt! jag var tvungen att avbryta läsningen och googla emellanåt för att jag blev så nyfiken och upptäckte då att allt verkligen är korrekt återgett, så coolt!

Mer än så vill jag inte berätta om handlingen. Jag läste boken själv utan att ha så mycket föreställningar om den innan och blev så överraskad och indragen i händelserna som man bara kan önska av läsupplevelse! Jag kan inte nog beskriva hur jag nästan bokstavligt talat, tittade mig över axeln och tände en extra lampa under läsningen. Jag fick gåshud av vissa partier! Helt underbart när läsningen blir så där fysisk, tycker jag! Slutet lämnar en del frågetecken som jag hoppas rätas ut i nästa bok. Åh, så jag längtar!

Författare: Louise Boije af Gennäs
Titel: Blodlokan
Förlag: Bookmark

 

 

 

 

 

 
 

Stora stygga vargen

Stora stygga vargen

I höstas lyssnade jag på en ljudbok. Det var en deckare jag hört många bra saker om, Snövit ska dö den tyska författaren Nele Neuhaus. Jag blev lite nyfiken på författaren och såg att boken som jag läst egentligen var den femte delen i serien om Pia Kirchhoff och Oliver Bodenstein vid Frankfurt am Main-polisen. De första böckerna gav Nele Neuhaus ut genom egenutgivning och när de blev en stor succé så fick ett större tyskt förlag upp ögonen för henne (tänker på Emelie Schepp som ju har en liknande bakgrund). Hur som, ljudboken var så spännande och bra att jag tänkte att jag måste läsa uppföljaren och nu har jag gjort det! Den heter Stora stygga vargen och är nästan ännu bättre!

Kroppen efter en ung tjej hittas i floden. Ingen tycks ha anmält en tonåring saknad som stämmer in på den döda. Hon tycks vara någon som bara dykt upp utan att finnas i några register. Obduktionen visar att hon blivit våldtagen och misshandlad. Dessutom finns en mängd oläkta benbrott och kroppen har blivit svårt misshandlad. Kort därpå får en programledare reda på saker som verkligen kommer att locka höga tittarsiffror. Hon har precis hunnit sätta sig in i storyn, när hon kidnappas. Hon hittas våldtagen och svårt misshandlad kort därefter, men har stora minnesluckor. Hennes dotter hittar en lapp och jobbdatorn som polisen helt missat och startar sin egen efterforskning vem som skadat mamman så illa.

Liksom i den föregående boken är persongalleriet gigantiskt och det dyker upp flera personer som på något sätt har betydelse för handlingen. Det är lite mäckigt att hålla reda på vem som är vem i början och boken tjänar på att läsas i ett sträck. Emellanåt är det lite snårigt och omständligt, men jag tycker verkligen att Nele Neuhaus lyckas få ihop allt till slut. Själva slutet ger kalla kårar längs min ryggrad. Fy 17 vilka svin det finns! Mer än så tänker jag inte skriva om själva intrigen, av rädsla för att avslöja mer än jag borde. Har du lite ledighet och längtar efter en sträckläsningsbok så kan jag verkligen rekommendera Stora stygga vargen! Jag hoppas att vi får fortsätta att läsa serien på svenska och att det svenska förlaget ger ut dem i ordning! Till min förvåning upptäcker jag att den föregående Snövit måste dö egentligen är nummer fyra i serien och att denna är den sjätte boken. Varför gör i på detta viset? Tyvärr går vissa hänvisningar till tidigare händelser mig förbi, vilket irriterar mig lite. Synd på så rara ärtor!

 

Författare: Nele Neuhaus
Titel: Stora stygga vargen
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 januari, 2018 i Deckare, Spänning

 

Inte den bästa av Coben

För oss thrillerälskare så är det alltid en högtidsstund när Harlan Coben kommer med nytt på svenska! Jag hade lite koll på att det skulle komma en ny bok på svenska, men blev ändå överlycklig när förlaget skickade boken till mig! Och dessutom lagom till julledigheten! Högt ställda förväntningar, med andra ord.
Låt mig redan från början slå fast att Sanningen inte är den bästa som Coben har skrivit, trots att den kommer som film med Julia Roberts framöver. Ändå är det förbaskat underhållande och närmast omöjligt att inte sträckläsa! På så sätt är han ju en skicklig författare. Han vet verkligen vad som krävs för att hålla läsaren i ett stenhårt grepp! Det är förstås inga djupare personporträtt eller målande beskrivningar av miljön. Cobens signum är ju alltid (?)  någon som visar sig ha levt i en lögn och som plötsligt upptäcker att inget är vad det synes vara. Den här gången heter huvudpersonen Maya Stern som är en före detta stridspilot. För två veckor sen blev hennes man brutalt mördad och Maya försöker att återskapa ett liv tillsammans med sin tvååriga dotter. Av hennes bästa vän får hon en digital fotoram med inspelningskamera för att kunna se så att barnvakten sköter om dottern på ett bra sätt när Maya inte är hemma. En dag får Maya syn på dottern som leker med Joe, Mayas döde make. Att Joes död på något sätt visar sig vara sammankopplad med det olösta mordet på systern Claire några år tidigare, skakar förstås om Maya rejält, samtidigt som hon blir fast besluten att ta reda på vad det är som pågår. Men vem kan hon egentligen lita på i sin omgivningen? Maya börjar rota i händelser från det förflutna och upptäcker att någon är väldigt angelägen om att de ska förbli dolda hemligheter.
Klassisk Coben-intrig! Det som jag stör mig lite på är faktiskt huvudpersonen Maya. Det är svårt att komma henne inpå livet och jag förstår inte alls hennes relation till dottern. Man kan tycka att dottern vore hennes allt nu när hennes livs kärlek är borta, att han ändå på något sätt lever vidare genom henne, men hon är märkligt ointresserad av sin flicka. Och om hon nu älskade henne, hade slutet kunnat bli som det blev? För att inte tala om hur onödig och orimlig den där epilogen ”25 år senare” är. Slutet är helt obegripligt, tycker jag. Vissa kanske kallar det en oväntad twist, men jag tycker det är ett billigt trick som inte håller. Det är svårt att skriva ner sina tankar om en bok när man inte får spoila något för framtida läsare, men kanske att du som läst Sanningen ändå hänger med i hur jag resonerar. Så sammanfattningsvis: Gillar du Coben så läs gör Guds skull! Men om du aldrig läst en thriller av honom tidigare, välj en annan att börja med. Varför inte Saknar dig  som jag beskrev som ”Coben i sitt esse!” förrförra vintern?
Författare: Harlan Coben
Titel: Sanningen
Förlag: Bookmark
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 januari, 2018 i Böcker, Rec.ex., Spänning