Jag har älskat Fredrik Backmans tidigare romaner, just för att han blandar humorn med ett uns svärta och det blir så bra. Hans senaste roman heter Björnstad och är mörkare än de tidigare. Den är heller inte särskilt rolig, men åh! så makalöst bra! Jag blev riktigt berörd av berättelsen och personerna jag fick träffa. Här finns så många vackra ögonblick av olika sorters kärlek: kärlek till ett lag, kärlek till en bygd, kärlek till sitt barn, moderskärlek, romantisk kärlek, kärlek till en förebild… men också destruktivitet, småsinthet och en machokultur som gör mig mörkrädd.
Allt kretsar kring det lilla samhället Björnstad där bygden lever för sin hockey och där hockeylaget är allas stolthet och kanske den faktorn som ska göra Björnstad till något större än alla andra svenska glesbygdssamhällen. Tiden är inne för juniorlaget. Om det går upp i högsta serien så kommer det innebära stora förändringar för den lilla orten. Ett efterlängtat hockeygymnasium kommer att startas och locka till sig nya invånare. För att inte tala om den nageln i ögat det vore på den något större grannorten Hed.
Jag vill inte skriva så mycket om handlingen egentligen, för jag önskar att du visste lika lite som jag om den, när jag började läsa. Den här berättelsen vecklar ut sig allt eftersom. Ibland får läsaren en hint i en framtidsblick av en okänd berättare som liksom är på plats och observerar det som sker med människorna i Björnstad. Jag ä l s k a r sport, men även om du inte skulle vara det minsta sportintresserad så lovar jag dig, Björnstad är inte en bok om hockey! Av de 470 sidorna består kanske 25 av skildringar från isrinken. För ungefär på samma sätt som inte religionen kan lastas för alla krig (nej, det är människans begär efter makt, resurser eller territorium som orsakar krig, religionen är oftast ett svepskäl för att kunna definiera sig som tydlig grupp och något att samlas kring, anser jag), kan inte heller hockeyn lastas för vad som går så fruktansvärt snett i berättelsen om Björnstad. Tvärtom är det mänskliga tillkortakommanden, rädslor och en mansdominerad kultur som får styra i det lilla samhället Björnstad. I kombination med en tystnad från de som ändå förmår se, blir katastrofen ett faktum. Med eller utan ett starkt hockeylag.
Det här är en jäkligt stark berättelse! Så sorglig, hemsk och fin! Och jag vill inte vänta på en uppföljning! En enda liten invändning är att den där allvetande rösten emellanåt blir lite för stark och liksom ska förklara vad det är vi läsare bevittnar. Det gör mig lite irriterad. Fredrik Backman, du skulle ha ägnat lite mer tid åt att gestalta i stället för att förklara. Dina läsare är tillräckligt smarta för att förstå ändå. Ha tilltro att de förstår dina poänger.
Författare: Fredrik Backman
Titel: Björnstad
Förlag: Piratförlaget
Fru E:s böcker 