Nathan #Englander: Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank

Första recensionsdatum för Nathan Englanders novellsamling som vi läser i novellbokcirkeln är idag och redan tidigt imorse läste jag första twittret om #englander från Bibliotekskatten som skrev att Svd hade totalsågat Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank. Samma novellsamling som jag tycker är så intressant och skickligt skriven. Så nej, jag kan inte instämma i Eva Johanssons kritik (men tycker därför kanske att det är extra roligt att läsa hennes recension). Jag har ansträngt mig för att läsa l å n g s a m t, novell för novell, för att dels suga på karamellen riktigt ordentligt, dels för att jag är övertygad om att det är så man ska läsa novellsamlingar. Därför kommer jag också att skriva ett inlägg för varje novell. Dessutom finns det så mycket att fundera över hos dem alla. Och jag måste bara tala om att det har varit superroligt att diskutera varje novell i med andra läsare. Stort tack till Brombergs förlag som sponsrade med böcker och framförallt stort tack till alla deltagare i novellbokcirkeln. Jag hoppas vi gör om det någon gång!

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank består av åtta noveller som på ett eller annat sätt handlar om människans livsvillkor sett ur ett judiskt perspektiv. De är ganska olika sinsemellan, tycker jag, både när det gäller uppbyggnad och tonfall, vilket verkligen visar på författarens kvaliteter. Någon novell är som en kort roman och spänner över ett helt liv, andra är mer ögonblicksscener som till exempel den första. Den har också fått ge namn åt novellsamlingen. Här får vi möta två judiska par i medelåldern. Kvinnorna är barndomsvänner och familjerna har inte träffats på länge eftersom ena paret har utvandrat till Israel, där de blivit ultraortodoxa chassider. Nu har mannen långt helskägg och kvinnan peruk. De har till och med ändrat sina namn till typiskt judiska. Under tiden som middagen fortgår diskuteras Förintelsen, som man menar att det råder en osund fixering vid hos den yngre generationen judar (”Vad jag menar är – och ni får ta det på allvar eller ej – att man inte kan bygga judendomen på en grund som bara består av ett enda fruktansvärt brott.”) och vad judiskhet egentligen består i. Plötsligt berättar det ultraortodoxa paret för de smått chockade vännerna att de förvisso sällan dricker alkohol längre, men att de gärna tar sig en joint då och då för det gör alla i Israel nuförtiden. Dessutom måste de få koppla av från sina tio barn och kvinnan avslöjar att peruker är utmärkta att smuggla knark i. Det finns ingen tulltjänsteman som skullle få för sig att be att få titta under en chassidisk kvinnas peruk. Passande nog har värdparets son lite majja på rummet och efter att ha rökt på tillsammans, föreslår någon att de ska leka Anne Frank-leken. Det är en lek som går ut på att man ska föreställa sig vem man skulle vara beredd att gömma undan soldaterna vid ett eventuellt krig. Vem är man egentligen villig att offra livet för?

I bokcirkeln, som innebär att vi delar ett gemensamt dokument på gmail, började Anna att be oss att beskriva den första novellen med tre ord. Jag valde kontroversiell, oväntad och sorglig. Det är en novell med en ordentlig twist som både förbryllar och skakar om läsaren. Fördomar kommer på skam och uttalande från novellens persongestalter, som att blandäktenskap är en ny förintelse, får mig att hoppa till. Så får man väl inte säga?  Här väcks många intressanta tankar under läsningen. Upprinnelsen är sorglig, men på vilket sätt tänker jag faktiskt inte berätta.

Andra cirkeldeltagare om Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank: Anna, Henrik, Erika, Annette, Mia, Marie, Gittan och Lotten (har jag missat någon som också bloggar, hojta till!)

Författare: Nathan Englander
Titel: Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank
Förlag: Brombergs