Lollo är Linna Johanssons debutroman och en blixtrande attack på vuxenlivets tristess! Lollo och Lidija är båda lika rastlösa och otåliga. De vet inte vad de vill med sina liv, men de vet att de aldrig vill bli som andra vuxna, fjättrade kring vardagens rutiner och omgivningens förväntningar. Efter gymnasiet vill de bara vara ifred och göra vad som faller dem in. Dagarna består av att göra just ingenting annat än att prata, driva runt och dricka sig berusade nere vid vattnet. Det enda bekymret är pengarna som börjar ta slut och det eviga tjatet om att de verkligen borde ta tag i sina liv och göra något. Lollo är inte alls som sin lillasyster Emma som går på gymnasiet och siktar på höga betyg och dessutom är så engagerad och vill så mycket hela tiden. Lidija är mer som en syster för Lollo och runt Lidija händer det alltid en massa. Lidija som tycker om att göra oväntade saker, sånt som inte andra tjejer gör. Hon tänjer på gränserna, hon myllrar av liv. Lollo är mer en grå substans utan form, tycker hon själv. Det är som om Lollo behöver Lidija för att finnas till.
Men så dyker Mimmi upp. Mimmi som har en massa hundar och ett hov av unga människor runt omkring henne. Lollo och Lidija tas upp i gemenskapen och plötsligt är pengar inte längre ett problem. Mimmi fixar fester med både sprit, sex och droger. Lollo lever i en drömvärld och glider ifrån Lidija, som är mer skeptiskt inställd till Mimmi och som har börjat hänga med sin f.d. pojkvän mer och mer. Hemma kan Lollo inte längre bo och Mimmi är den räddande ängeln. Men plötsligt snurrar livets karusell lite väl fort, till och med för Lollo.
Lollo är definitivt en feministisk roman där unga kvinnor får ta plats och bryta mot normer. Det är också en fin skildring av det där speciella systerskapet man kan ha till en bästis. Jag älskar språket! Det är rappt, böljande och många gånger skriver Linna Johansson väldigt humoristiskt! Ett exempel på detta är julmiddagen hos moster Viveca, hemskt roligt i all sin ynklighet! Språket är också mer beskedligt än innehållet, kanske eftersom den berättande Lollo hunnit fylla 28. Men det är också oroande att läsa om Lollo. Känslan att det kan gå precis hur som helst för tjejerna. De balanserar farligt nära kanten där lekfullheten kan komma att övergå i det djupaste allvar. Som tonårsmamma är det emellanåt plågsamt att läsa om gränslösheten och bristen på visioner, som Lollo och Lidija känner. Det är inte alltid så charmigt med människor som vägrar känna ansvar mot andra, knappt sig själva.
Linna Johansson (f. 1978) har ett förflutet som skribent, nu senast som krönikör i Expressen.
Författare: Linna Johansson
Titel: Lollo
Förlag: Modernista
Fru E:s böcker 