Augustin Erba: Snöstorm

Det här är en roman som jag faktiskt blev lite blown away av! Augustin Erba har skrivit en bok, Snöstorm, som jag kommer att bära med mig under lång tid framöver. En sån där läsupplevelse som stannar kvar, ni vet. Smärtsamt svacker! Och så mänsklig. Om att förstå världen och att finna sin plats i den. Och den eviga frågan: Valde jag rätt?

Tomas sitter på ett tåg. Ute snöar det och snart står tåget stilla. Tomas vet vad stoppet innebär, det kommer att dröja innan de kan åka vidare. Han beger sig mot bistrovagnen för att bunkra upp och erbjuder sig att köpa kaffe till den gamla damen som sitter bredvid honom. I korridoren hör han någon ropa hans namn och med hjärtat i halsgropen vänder han sig om. Han har känt igen rösten. Det är Livli, hans stora ungdomskärlek, som står framför honom. Efter det plötsliga mötet, backas bandet och vi får återse Tomas som en liten pojke. Åtta år gammal lever han i en trygg och kärleksfull familj, men allt förändras över en natt när hans nyfödde lillebror dör. Hans mamma flyr in i en psykos och läggs in, hans pappa lämnar landet. Kvar blir Tomas, som får flytta in hos morbor David. Uppväxten blir allt annat än lycklig och Tomas flyr in i räknandets och matematikens värld. Dagen efter att han har blivit myndig flyttar han in i en studentkorridor och börjar plugga på teknis. Det är där han träffat Livli för första gången.

Snöstorm är en melankolisk och trovärdig roman. Gestaltningen är levande och människoödet Tomas berör på djupet. Mitt Instagramflöde fullkomligt expolederade av kommentarer att Augustin Erbas andra roman Blodsbunden är så fantastisk och jag inser att jag måste – vill! – läsa!

Författare: Augustin Erba
Titel: Snöstorm
Förlag: Albert Bonniers förlag