Adams arv

Det är roligt med förlag som hittar helt – i alla fall i Sverige – nya författare och ger oss läsare nya favoriter. Thorén & Lindskog är ett gott exempel på detta. Jag har redan fått Uwe Timm av dem. OK, jag inser att det kan vara vanskligt att tala om favoritförfattare när man bara har läst en bok av någon, men jag tyckte verkligen om Astrid Rosenfelds språk: helt osentimentalt, utan att vara distanserat – nej, tvärtom, med en medkännande värme som lotsar läsaren genom en berättelse som egentligen är djupt tragisk och smärtsam, men som jag ändå emellanåt kan le åt. Så oändligt mycket har skrivits om andra världskriget, men dels känns det särskilt intressant när det är en tysk författare som berättar, dels hittar Astrid Rosenfeld ett nytt grepp som känns spännande. Det är inte all svårt att se skälen till varför romanen Adams arv blev en sån succé i hemlandet!

Berättelsen är två. Allting börjar med en judisk pojke som heter Edward. Hans pappa är skandinav och heter Göran. Eller möjligtvis Sören. Det spelar ingen roll, han har aldrig funnit med i Edwards liv. I stället lever Edward med sin mamma och sina morföräldrar i Berlin. Mormor Lara Cohen är mån om att hitta en ny karl åt sin dotter och bjuder in alla möjliga prominenta herrar till hemmet, samtidigt som morfar sitter på vinden och yrar i sin ensamhet. Det är också han som börjar prata om sin bror Adam, som Edward är så lik. Ständigt får han höra att han låter som Adam, hans näsa ser ut som Adams men vem Adam är får han inte veta förrän han som vuxen finner en låda med en skrivbok i på vinden.

Jag vill inte skriva mer om Adam, jag vill att man ska lära känna honom som jag gjorde, i texten. Det vore att förta en del av läsupplevelsen att berätta mer här och nu. Jag gillade berättelsen om Edward, men jag älskade den om Adam. Lite påminner den kanske om Sarahs nyckel, men också en del om Mannen utan öde. Adam befinner sig mitt uppe i krigets fasor, men förstår inte vidden av hemskheterna förrän det är för sent. Det gör på något sätt allting ännu otäckare.

Ett litet aber är slutet där jag tyckte att författaren gjorde det lite väl enkelt för sig. Jag hade helst velat se ett helt annat. Här blir det ungefär som alla andra slut som involverar en nutid och ett förflutet som ska mötas och det känns märkligt konventionellt  i sammanhanget. Hur som, Adams arv är episk litteratur när den är som bäst. Rekommenderas å det varmaste till alla som älskar bra berättelser!

Författare: Astrid Rosenfeld
Titel: Adams arv
Förlag: Thorén & Lindskog