RSS

En paranoid verklighet

17 Feb

”Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak nyss. Har ni hört? En man. En bil. Två explosioner. Mitt i city.

Jag ringer mina bröder och säger: Nej, ingen är gripen. Ingen är misstänkt. Inte ännu. Men nu börjar det. Gör er redo.”

Det som börjar är paranoian. Känslan av att vara uttittad, misstänkliggjord, till och med hatad, eftersom du ser ut som en sån där. En sån där muslimsk terrorist. Självmordsbombare. Allt du gör på tunnelbanan, på gatan, i affären, allt synas och granskas av de andra. De som inte ser ut som du. Ju mer du tänker på att se precis så oskyldig ut som du är, desto skyldigare verkar du.

Huvudpersonen Amor i Jonas Hassen Khemiris kortroman Jag ringer mina bröder är enung kille som är vältalig och delar in klasskompisarna i grundämnen från det periodiska systemet. Bäste vännen Shavi är helium och han brukar alltid fråga Amor när det är något i språket han inte förstår. Amor rättar och talar om att det inte heter Morgonsol har guldig mun. Tyvärr är deras kontakt inte längre lika tajt sen Shavi bivit pappa, men han finns där. Precis som bröderna. Och hans syster som håller på att bygga en sommarstuga och som behöver Amors hjälp at byta borrhuvudet som gått sönder.

Amor påverkas mycket av självmordsbombaren i city. När han ser en mörkhyad man i bil bli stoppad av polisen, tänker han genast att nu har de fångat en brottsling, en terrorist och skäms när han förstår att den mörkhyade mannen bara är en turist som frågat efter vägen. Han blir förskräckt när han förstår hur han påverkats av den paranoida rädslan i samhället:

”Jag ringde mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak nyss. Jag var på väg hem när jag fick syn på en väldigt misstänkt individ. Han hade svart hår och en ovanligt stor ryggsäck och hans ansikte var täckt av en Palestinasjal.

Jag ringer mina bröder och säger: Det tog bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var min spegelbild.” 

Det här är en lysande roman som säger mycket om vår samtid och om oss själva, på bara drygt 100 sidor. Jag ler åt språket som jag tycker är underbart, trots att innehållet är både skrämmande och oroande. Läsning rekommenderas! 

Författare: Jonas Hassen Kemiri
Titel: Jag ringer mina bröder
Förlag: Albert Bonnier Förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 17 februari, 2013 i Böcker, Psykisk ohälsa, Vänskap

 

2 svar till “En paranoid verklighet

  1. Linnea/Bokblomma

    24 februari, 2013 at 16:34

    Jag fick Jag ringer mina bröder i julklapp. Längtar verkligen efter att få tid att läsa den. 🙂

     
    • Fru E

      24 februari, 2013 at 20:42

      Ett tips är att inte vänta för länge. Böcker man inte tar sig an på direkten blir så lätt hyllvärmare, är min erfarenhet.

       

Lämna en kommentar