2015-års Augustprisnomineringar i den skönlitterära klassen stack ut lite jämfört med andra år. Dels nominerade en skräckroman för första gången (John Ajvide Lindqvists Rörelsen: den andra platsen), dels en novellsamling. Novellsamlingen har jag läst. Den har den mycket passande titeln Bli som folk och författaren heter Stina Stoor. I början var det inte helt oproblematiskt att läsa. Novellerna är nämligen skriva på västerbottniska, men en liten fördel har jag ju eftersom mina svärföräldrar är där uppifrån så jag hörde liksom deras röster när jag läste.
Bli som folk består av nio noveller och rör sig i det magiska glappet mellan barndom och vuxenblivande. Stundtals är novellerna både eländiga och varmhjärtade, som i Ojura där Sandra går på kalas inne i centralorten med en groda som födelsedagspresent eftersom Farsan glömt bort kalaset (och att köpa tamponger till storasystern Anneli), ibland mörka, olycksbådande som i Det var den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär. Här är Johan tillsammans med sin lillasyster Eleonora i skogen och kompisen Mikke och mellan raderna förstår man vad som pågår.
Jag gillar verkligen språket och hitte på-orden! Det är begåvat och fantasifullt! Dessutom gillar jag att de är lite suggestiva så där. Jag vet inte riktigt om jag tolkar händelserna korrekt alltid, inte heller om det är nutid eller dåtid. Detta skulle ha varit en perfekt bokcirkelbok att diskutera med andra. Verkligen en lyckad debutsamling!
Författaren Stina Stoor (född 1982) bor och arbetar i sin barndomsby Balåliden. År 2012 tilldelades hon Umeå novellpris för dikten Gåvan mottog hon Sveriges radios novellpris, som också finns med i Bli som folk.
Författare: Stina Stoor
Titel: Bli som folk
Förlag: Norstedts
Fru E:s böcker 