Mary av Aris Fioretos

Granatäpplet pryder omslaget till Augustprisnominerade romanen Mary av Aris Fioretos. Den är en återkommande symbol som används i boken. Dess hårda skal och ett inre kärnhus utan centrum. Det är precis så huvudpersonen Maria, Mary kallad av sin älskade, vill bygga framtida urbana miljöer. Tätt packade, men ändå åtskilda. Mary är arkitektstuderande vid universitetet i Staden där studentupproret rasar mot militärjuntan i november 1973. Trots att det aldrig skrivs ut förstår läsaren att det är Aten och Grekland som avses, även om det förstås kunde vara vilken plats som helst i världen där förtryck råder. Den geografiska platsen saknar på så sätt betydelse, förtrycket finns överallt och utlöser samma mekanismer hos människor.

Mary tillfångatas av militären i ett bakhåll när hon är på väg till universitetet för att ta reda på vad som hänt hennes pojkvän Dimos. Hon har samma dag varit hos läkaren och fått reda på att hon väntar barn. Under tretton fasansfulla dygn hålls hon fången hos den beryktade säkerhetstjänstens kvarter där terrorn och tortyren förkläs i vardagliga ord som tebjudning, kakor, Himlen och Minus Två. Allt de vill ha är namn, men Mary kan inte förråda sitt ofödda barns far, sin stora kärlek. Inte heller vågar hon tala om sitt eget namn. Hon förstår också att det är absolut livsnödvändigt att säkerhetstjänstemännen inte får reda på att hon är gravid och hon gör vad hon kan för att skydda sin hemlighet. Efter de tretton dygnen förflyttas hon tillsammans med några andra kvinnor och en liten pojke till Ön där deras uppgift blir att städa och röja undan i en byggnad som förbereds för att kunna ta emot politiska fångar.

Det är fruktansvärt obehaglig läsning, ovissheten om vad som kan komma att hända vilar som ett tungt täcke över berättelsen. Kvinnornas utsatthet är fruktansvärd och särskilt Mary, som vägrat uppge sitt namn. Hon är helt osynlig i alla register och papper. Ingen vet att hon befinner sig där hon är. Hon skulle så lätt kunna upphöra att existera. Samtidigt väntar hon barn och utsätts för både svält och övergrepp. Vissa sidor klarar jag inte av att läsa, blicken sveper hastigt över sidorna men förmår inte dröja kvar vid de smärtsamma meningar som beskriver Marys och hennes medfångars umbäranden. Aris Fioretos skriver utan förmaningar och överlåter till läsaren att själv fundera över etiska ställningstaganden. Hans språk kräver sin läsares uppmärksamhet och har en egen klang. I all grymhet ryms både solidaritet och kärlek. Han ville ju undersöka hur en kvinna upplever sin graviditet och jag måste säga att han lyckas göra det på ett trovärdigt sätt. Jag tycker mycket om Mary och en Augustprisnominering känns ytterst välförtjänt.

Författare: Aris Fioretos
Titel: Mary
Förlag: Norstedts