Livsglädje och dödsångest som man bara måste älska!

Jo, jag trodde allt att jag skulle tycka om John Greens The Fault in Our Stars. Det lilla jag hade läst om den gjorde mig lässugen och när jag läste att den hamnat på första plats över 2012- års skönlitterära romaner i en tidning så kände jag bara ett enormt VILL LÄSA NU. Att Bonnier Carlsen erbjöd mig att läsa ett förhandsmanus på den svenska översättningen och att jag tackade nej för att jag hoppades att jag skulle få den i julklapp var en chansning (men Herr E är tillförlitlig, jag borde kommit ihåg det). Givetvis fick den följa med på vår nyårsresa till de franska alperna.

Det tog inte mer än en dag att läsa ut den. Inte alls för att den var särskilt lättläst, jo, till språket kanske, utan för att den var så SATANS (f’låt) bra att jag inte kunde sluta läsa. Jag förstod ju ganska snart hur det skulle sluta, men det spelade ingen som helst roll. Jag ville inte lämna Hazel och Augustus, även om det stundtals var smärtsamt. Tårarna flödade och där under ett leende för det gick inte att värja sig för livsglädjen som karaktärerna lyckades förmedla. Är det inte fantastisk att livsviljan är så obändlig och gränslös, även i de mest utsatta situationer? Och kanske är det som sociologen Zygmunt Bauman menar: vår rädsla för döden beror på att det vi fruktar allra mest är att inte längre få uppleva saker. Mitt i allt sorgliga så kände jag ändå en märklig , skön känsla av förtröstan. Man är odödlig så länge man finns i andra människors minnen.

I korthet: Hazel har en form av cancer som lett till att hennes lungor är totalförstörda. Med hjälp av syrgastub och medicin så lever hon på övertid, men vet att det förmodligen bara är en tidsfråga tills cancern hittar ett sätt att förinta kroppen. För att göra hennes mamma till viljes och ”komma ut lite och träffa andra ungdomar i samma situation som du” går hon på möten med en stödgrupp för ungdomarsom har eller har haft cancer. Där träffar hon Augustus, som är en frisk överlevande och som är den förste på mycket länge som ser människan Hazel och inte hennes sjukdom. Tycke uppstår och tillsammans är de odödliga, tills katastrofen slår till…

Missa nu inte att läsa The Fault in Our Stars (som är en mycket vackrare titel än den svenska Förr eller senare exploderar jag som känns… så där, va?)! Jag vågar säga att den redan nu är en av 2013 års bästa böcker. Mycket bättre än så här blir det inte!

Författare: John Green
Titel: The Fault in Our Stars
Förlag: Penguin Books